Ja vad ska man säga. Men man vet ju hur lättad man kan känna sig efter ett toa besök.

Men hallå hur många barn har inte dött den senaste tiden? Jag tror ju knappast att de kommer att få en direktsänd begravning.

Man kan ju undra om detta inte bara är ett sätt för SVT att få tittar siffror?

Samtidigt är det ju ett hån mot de föräldrar som också haft barn som blivit mördade, + hur många barn är det inte som dött eller försvunnit sen Engla försvann.

Man kan ju undra hur SVT tänker

Jag tycker att något verkar lurt med hela den här historien. Det som jag tycker är mest konstigt är att efter att han hållit sin dotter inspärrad i 24 år utan att hon har fått ha minsta kontakt med yttervärlden, helt plötsligt släpper ut henne bara för att hon ber snällt?

Och mamman i familjen måste ha vetat om något man släpper inte bara iväg sin partner vid de mest skumma tiderna på dygnet utan att man börjar undra vad han gör.

Och till sist vem har hjälpt honom. Jag har två skäl till att tro att någon har hjälpt honom.

1. Han har varit bortrest under långa tider och vem har då tagit hand om dem, för även om de har fått äta burkmat så behövs det lite underhålls arbete om man skall hålla fyra personer i fångenskap.

2.Om han nu bryr sig om barnen så mycket att han riskerar upptäkt genom att köra dem till sjukhus så måste en 74 årig man börat tänka på vad som skall hända om han går bort. Och hur dom skall klara sig då. Frågan blir då vem har han anförtrott sig till?

Nu har bygget av bandyhallen i vänersborg börjat efter många om och men. Jag måste då säga att jag är en uttalad motståndare till detta bygge.

Just nu känner jag mig jävligt besviken på sveriges Försvarsmakt. Mellan 94 och 01 gjorde jag 6 missioner på Balkan, under tiden där han jag uppleva massa saker, saker som inte var så trevliga. Efter en del av mina missioner (men inte alla) har de funnits någon terapeut av något slag som inte har haft den blekaste aning av vad vi som kommit hem har gått igenom. och när man sitter där vill man bara hem och har ingen större lust att prata om vad som hänt. nu några år senare mår jag riktigt dåligt och har på eget bevåg bestämt mig för att gå och prata med en psykolog, och jag hoppas att han kan hjälpa mig med att räta ut mitt skruvade huvud.

Men vad jag vill komma fram till är det att inte en enda gång under de åren som gått har militären hört av sig för någon slags uppföljning. Det har mer varit att "du skall vara glad att du har fått ställa upp för sverige så kom inte och klaga". Nä att vara veteran i sverige är inte lätt, man skall bara göra sitt jobb och sen skall man inte synas eller höras.     fören nästa gång dom hör av sig.

Vi är ändå ett konstigt folk vi svenskar eller ja nordbor över huvudtaget. Ta det här med våren tillexempel, var precis ute på balkongen och då såg jag att grannarna satt ute och fikade inget fel i det. Men så gott väder är det inte ute. Men är man svensk och det är vår så skall man sitta ute och fika, sen får det nästan vara hur kallt som helst så länge solen skiner.

Fast efter en sådan vinter som det har varit så förstår man ju att folk vill ha lite solljus på sig, men det är ändå intresant att fundera på våran dyrkan av solen, ta valborg och midsommar tex kyrkan kämpade tappert med att få oss att överge dessa hedniska traditioner men där gick dom bet. Nä är det något som vi nordbor håller fast vid så är det att när solen kommer så skall den hälsas välkommen och njutas av.

Fick i dag svar ifrån min chefs chefs chef, han verkade vara nöjd med att jag hade skrivt till honom. Eller för att uttrycka det med hans ord "jag är glad att du vågade skriva till mig". Men min närmsta chef har jag inte hört något ifrån. Så det kommer att bli riktigt intresant att gå till jobbet på måndag.

Jag måste tyvär medela att man nu har avbrutit sökandet efter den flygande prästen. Lite tragiskt tycker jag för han gjorde det för en god sak. Men man kan väl alltid hoppas på det bästa.

DN 2008-04-25