När farliga fångar rymde från fyra olika fängelser 2004 startade ett politiskt spel på hög nivå. Dåvarande justitieministern Thomas Bodström gjorde utspel om ett ”superfängelse” för att tysta kritikerna. Nu står resultatet färdigt: tre säkerhetsenheter i svenska fängelser. I veckan invigdes den sista av dem. Nu hörs allt fler röster som varnar för inhuman kriminalvård.

Även vi inom kriminalvården är kritiska till den här säkerhetshettsen som pågår nu, vi känner att kontakten med de intagna bli mindre och mindre och att det blir mer och mer ren övervakning. Men vi vet att det är igenom den dagliga kontakten som man verkligen kan känna av läget, och det är viktigt att ha en person till person kontakt med  de intagna (det är inte lika lätt att klippa till någon som man vet vem det är). Den dynamiska säkerheten har blivit eftersatt den senaste tiden till fördel för den elektroniska. Men en kamera ser inte förändringar i folks attityd eller hör inte de underliggande meningarna i ett samtal.

Så rent säkerhetsmässigt är det ett plus att ha en human kriminalvård.

Samma sak gäller vårddelen av vårat yrke ju mer vi kan vara i närheten av de intagna och föregå med ett gott exempel, desstå större är chansen att dom inte återfaller i brott.

Vi inom vårdarkollektivet tycker inte att vi skall klema med våra kriminella men vi tycker inte häller att man bara skall låsa in dem och kasta bort nyckeln.

Läste i DN om det nya fängelsett som öppnade i går och hur mycket varje intagen skulle kosta skattebetalarna. Men det som fångade mitt intresse var alla kommentarer, det var många kommenteraer som att dom bara förtjänade en kula eller att dom skulle slängas ner i en hålla på vatten och bröd. Och detta skrämmer mig, har mäniskor i sverige inte mer empati en så, Jag jobbar på ett fängelse och ser varje dag hur lätt det är för någon att halka snett i livet.

En sak kan jag säga och det är att på dom sju år som jag har jobbat inom kriminalvården så har jag aldrig träffat på någon som förtjänar att dö för vad dom gort. Visst så finns det vissa mäniskor som är så farliga att man inte kan släppa ut dom i samhället men det är ingen orsak till att samhället skall ta död på dom.

Jag blir så arg på folk som pratar som de som kommenterade articklen, så jag hoppas att deras barn eller någon annan närstående gör någon dummhet som att försöka smuggla knark. Så får vi se om dom fortfarande tycker att vi skall slänga intagna i en håla på vatten och bröd.

För precis så lätt är det att hamna i fängelse ETT omdömmeslöst val och du sitter där.

GP 09-10-19 I början av mars så lyckades en intagen på häktet skånegatan ge sig på personalen, han misshandlade två av dem plus att han hotade att våldta en kvinnlig vårdare.

Det som jag reagerar över mest är att det pratas inte så mycket om sådana här händelser. Det är inte ovanligt att personal innom kriminalvården blir slagna och framförallt hotade. Och det vanligaste senariet efter en sådan händelse är att arbetsgivaren vill att de skall återgå till jobbet som om inget hade hänt och helst inte prata med någon utomstående om det.

Vi som jobbar inom kriminalvården är en av de mest utsatta yrkesgrupperna i samhället men det fins väldigt lite stöd för oss om något skulle hända. Vi har inga extra fösäkringar eller risktillägg för att göra det jobbet som vi gör. Jag tror personligen att det beror på att samhället inte riktigt vill veta av värat jobb, man vill bara att de kriminella skall försvinna och sen vill man inte veta något mer. Vi och vårat jobb påminner folk om att de kriminella inte försvunnit och därför vill man inte veta av oss heller.

Visst de intagna är ansvariga för sina handlingar, men dom gör bara vad dom tycker krävs i sin situation och den risken accepterar vi som jobbar med dom. Vi försöker givetvis förebygga det så mycket som vi kan, så att det inte skall bli några hot eller våldssituationer. De som jag tycker är helt fel är de faktum att när något väl har hänt så verkar ingen reagera på det. Och när jag säger ingen så menar jag INGEN

Ja då är man på jobbet, dagen än så länge har bestått av upplåsning, urinprov och vakta promenadgården när de intagna fick sin timma med frisk luft.

Nu ska vi snart städvisitera deras rum, en del har lite problem med hygienen.

I intervjun i DN säger Lars Nylen att personalen är så lessna ändå. Men han specifiserar inte direkt vad det är som de skulle vara lessna över. Men det hade varit intresant att få reda på!

Något måste vara seriöst fel med svensk kriminalvård när det här kan hända gång på gång.

Nu måste man börja se över konsekvensera av restriktionspolitiken och nedskärningarna av personalen.

En sak som varit på tapeten i medierna det sista är ju självmorden på häktena. Men ingen verkar tänka på personalen som jobbar där, hur dom tänker och känner inför detta. Det är nog inte så roligt att veta att varje gång dom öppnar en celldörr så kan  personen där innan för ligga död, och om nu detta hemska skulle hända så vet dom att det är dom som får skulden oavsett om dom förtjänar det eller inte.