Jag har altid levt mitt liv efter några enkla regler och en av dem är att jag skall inte döma folk fören jag själv har pratat med dem, så jag kan bilda mig en egen uppfattning om dem. Vilket har fått mig att lära känna några helt under bara mäniskor, vilka jag aldrig hade lärt känna om jag lyssnat till vad andra sagt om dem.

En av anlednigarna till att jag har den här regeln är att jag själv har varit utdömd av folk, jag har varit allt ifrån alkoholist till stor kriminell, vilket inte stämmer något av det.

Därför vet jag att det enda sättet att verkligen få reda på vad någon går för är att helt enkelt lära känna dem själv, och skulle det visa sig att man inte tycker om personen så får man väl helt enkelt sluta umgås med dem.

Men det fins en sak som facinerar mig med det hela och det är att även personer som själva har eller är dömda av folk så lätt dömer ut andra utan att ta reda på något om dem.

Jag jobbar på ett fängelse och är det några som är bra på att döma ut folk så är det intagna, de katigoriserar folk efter brott och säger att den är sån efter som han gjort detta, utan att en enda gång ha pratat med personen. Och dom utgår alltid ifrån att alla som jobbar på ett fängelse är maktgalna översittare.

Nu generaliserade jag lite det fins givetvis de som inte är så snabba till döma folk.

Men ändå hade inte livet för dom flesta av oss varit både enklare och bättre om inte folk lyssnade och framför allt trodde på vad andra säger om oss.