Det är kvällar/nätter som den här som dom djupa tankarna kommer. Har suttit och läst diverse bloggar och ser att många berättar om sina föräldrar. Och det är då jag verkligen saknar mina. jag undrar hur det hade varit om dom fortfarande hade varit i livet. Det är nu 14 år sedan mamma dog och det går inte många dagar imellan mina tankar på henne och önskan att hon fortfarande vore i livet. En del säger att jag är en synisk och hård person men att förlora sin förälder när man är ung ger en nog en liten annan bild av världen. När man är ung så ligger hela världen för ens fötter och allt är möjligt, men när man förlorar en närstående så förändras den bilden och insikten om hur ömtåligt livet är slår som en slägga. Och det är då som man bygger upp de murar som man tror skall skydda en mot den sorg som livet kommer att föra med sig. Problemet är att när man väl kommer på att murarna inte kan skydda en mot att bli sårad utan snarare fångar en så man inte kan visa sina känslaor, så är dom väldigt svåra att riva. Så till alla er som läser den här bloggen vårda era föräldrar.

SAKNAR DIG MAMMA

Var ute på balkongen för en liten stund sedan, det visar sig att ett par duvor har byggt bo under vårat bord. Jag borde nog jaga iväg dem och förstöra boet innan dom lägger några ägg, men jag har inte hjärta till att göra det så jag får nog vänta tills sambon kommer hem och hoppas att hon är lite mer hårdhudad än mig. Och om hon inte är det så kommer duvorna ha en väldigt fin häckningsplats i år. :)