När farliga fångar rymde från fyra olika fängelser 2004 startade ett politiskt spel på hög nivå. Dåvarande justitieministern Thomas Bodström gjorde utspel om ett ”superfängelse” för att tysta kritikerna. Nu står resultatet färdigt: tre säkerhetsenheter i svenska fängelser. I veckan invigdes den sista av dem. Nu hörs allt fler röster som varnar för inhuman kriminalvård.

Även vi inom kriminalvården är kritiska till den här säkerhetshettsen som pågår nu, vi känner att kontakten med de intagna bli mindre och mindre och att det blir mer och mer ren övervakning. Men vi vet att det är igenom den dagliga kontakten som man verkligen kan känna av läget, och det är viktigt att ha en person till person kontakt med  de intagna (det är inte lika lätt att klippa till någon som man vet vem det är). Den dynamiska säkerheten har blivit eftersatt den senaste tiden till fördel för den elektroniska. Men en kamera ser inte förändringar i folks attityd eller hör inte de underliggande meningarna i ett samtal.

Så rent säkerhetsmässigt är det ett plus att ha en human kriminalvård.

Samma sak gäller vårddelen av vårat yrke ju mer vi kan vara i närheten av de intagna och föregå med ett gott exempel, desstå större är chansen att dom inte återfaller i brott.

Vi inom vårdarkollektivet tycker inte att vi skall klema med våra kriminella men vi tycker inte häller att man bara skall låsa in dem och kasta bort nyckeln.

05.45 och man gör sig redo för att ta sig till jobbet, på en SÖNDAG. Det är nu man förstår hur bra 7 till 4 folket har det.

Men men det är inget att hänga läpp för. God morgon alla glada